För 50-60 år sedan lyckades Eric Smith korsa fram Helleborus x ericsmithii.

En favorit. Vacker hela året, särskilt höst och vinter, tycker jag. Då finns inte så mycket annat som konkurrerar om uppmärksamheten.                             Strax innan blomningen klipper jag bort bladen om de blivit brända utav vårsolen. Den kan som de flesta julrosor drabbas av svartfläckssjuka. Bladen är annars friskt mörkgröna och stjälkarna röda.

Plantan är steril och idag mikro-förökas den. Kan även förökas med delning.

I början på 1950-talet hade Fredrick Stern korsat Helleborus lividus med Helleborus argutifolius och fått fram Helleborus x sternii. Denna korsade Eric Smith med en storblommig Helleborus niger.

Korsning mellan H. niger och H. x sternii ger Helleborus x ericsmithi. Den vill ha kalkhaltig, genomsläpplig och väldränerad jord som är fuktig på våren. Klarar ett ganska soligt läge men även halvskugga. Tung vattenhållande lerjord vill den inte ha. Har plantan vita blommor överväger H.niger, H x sternii överväger om blommorna går åt rosa.

Nyutslagna är blommorna creamvita men övergår i rödbruna färger när de blir äldre.

Vet inte så mycket om härdigheten men tror inte den klarar mer än zon 1-3.